Om svenskt bistånd

Regeringens mål för internationellt bistånd är: Förbättrade levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Att bekämpa fattigdomen är i fokus för biståndet. Ländernas egna strategier för fattigdomsbekämpning ska vara grunden för de insatser som Sverige gör inom utvecklingssamarbetet.

De globala målen och Agenda 2030 utgör ett ramverk för ett utökat internationellt och globalt samarbete. Sveriges samlade utrikespolitik kommer att bidra till att Agenda 2030 genomförs och att de globala målen kan nås.

Regeringen aviserade 2014 en nystart av Politiken för global utveckling. Nystarten innebär bland annat att alla departement tar fram handlingsplaner med konkreta mål för hur de ska bidra till Agenda 2030 och de globala målen genom en samstämmig politik.

Fattigdomen är mångdimensionell. Bristerna har sin grund i en ojämlik och ojämställd fördelning av makt, resurser och möjligheter. Sveriges utvecklingssamarbete tar därför sin utgångspunkt i och präglas av fattiga människors perspektiv på utveckling och av ett rättighetsperspektiv. Dessa två övergripande perspektiv analyseras och integreras genomgående i svenskt utvecklingssamarbete.

Fattigdomsbekämpning med fokus på mänskliga rättigheter och jämställdhet behöver i en tid av nya utmaningar i större utsträckning än tidigare relatera till fredsbyggande och ett aktivt miljö- och klimatarbete. I ljuset av detta vill regeringen därför utöver de två övergripande perspektiven också lyfta tre tematiska perspektiv i utvecklingssamarbetet:

  • konfliktperspektivet,
  • jämställdhetsperspektivet,
  • miljö- och klimatperspektivet.

Olika typer av bistånd

Den svenska biståndet består av flera tusen samtidigt pågående program och projekt, samt olika former av stöd till organisationer och nationer. Det kan delas in i några olika huvudtyper:

– långsiktigt bilateralt bistånd från Sverige till andra länder som i sin tur kan indelas i flera underkategorier (till största del hanterad av Sida),

– bistånd genom kärnstöd till multilaterala organisationer som FN, de internationella utvecklingsbankerna och EU (hanteras av Utrikesdepartementet),

– humanitärt bistånd, kortsiktigt stöd vid kriser,

– ramavtalsstöd till svenska enskilda organisationer (hanteras av Sida).

Både multilaterala organisationer och enskilda organisationer (svenska, utländska och internationella), men också företag, fungerar ofta som genomförare inom biståndsprojekt och -program. Därför finns de med både som mottagare (av kärnstöd) och genomförare på Openaid.se.

Så styrs det svenska biståndet

Styrningen av biståndet sker genom biståndets styrdokument, såsom resultatstrategier, regleringsbrev och förordningar. Resultatstrategier är regeringens sammanhållande instrument för att styra Sveriges internationella bistånd sedan 2013. Riktlinjerna tillämpas för strategier för både länder och regioner, inom samarbetet med och genom multilaterala organisationer och tematiskt inriktad biståndsverksamhet. Samtliga resultatstrategier finns samlade här.

I skrivelsen till riksdagen om den biståndspolitiska plattformen (Skr 2013/14:131) redogör regeringen för det svenska biståndets inriktning. Plattformen är utgångspunkt för regeringens styrning på området och i skrivelsen behandlas de principer och värderingar som ska vägleda biståndet. Regeringen redogör också för biståndets inriktning i form av en målhierarki för biståndet och resultat som biståndet ska bidra till att uppnå.

Biståndsbudgeten

Varje år beslutar riksdagen om biståndsbudgetens storlek. Sveriges bistånd uppgår till en procent av Sveriges bruttonationalinkomst (BNI), räknat utifrån senast tillgängliga BNI-prognos vid budgeteringstillfället. Information om hur regeringen avser att fördela biståndet anges i budgetpropositionen till riksdagen. I biståndsramen ingår alla kostnader på statens budget som klassificeras som bistånd enligt OECD:s biståndskommitté DAC:s definition.

Efter avslutat budgetår rapporteras det totala svenska biståndet till OECD/DAC (som ansvarar för att samla och sammanställa medlemsländernas biståndsstatistik). Vid rapporteringstillfället används den senast tillgängliga BNI-prognosen från Statistiska Centralbyrån för det år rapporteringen avser, vilket kan bidra till att det uppstår en skillnad i procentandel av BNI mellan den prognosbaserade budgeten och den rapporterade statistiken. Skillnader mellan budgeterat bistånd och utfall kan också bero på att bidrag till multilaterala organisationer och finansieringsinstitutioner (t.ex. Världsbankens internationella utvecklingsfond) rapporteras i sin helhet det år som skuldsedeln läggs, medan bidraget i statens budget istället fördelas över flera år i den takt som utbetalningar görs. Även t.ex. kostnaderna för EU-biståndet och mottagande av asylsökande i Sverige, som ingår i biståndsramen, kan skilja sig mot det faktiska utfallet för gällande år vilket är den summa som rapporteras till OECD/DAC.

Prioriterade länder och teman

Det svenska bilaterala biståndet koncentreras till ett begränsat antal länder för att öka kvaliteten och effektiviteten i biståndet. Regeringen har också valt att särskilt prioritera ett antal teman som man anser särskilt viktiga för att bekämpa fattigdomen.


Länder med vilka Sverige ska bedriva långsiktigt utvecklingssamarbete

Sverige bedriver ett långsiktigt utvecklingssamarbete med länder som utvecklas i positiv demokratisk riktning, där det svenska samarbetet är väl etablerat och bedöms ha ett mervärde. Fokus ligger på att stärka institutionerna så att de kan tillgodose mänskliga rättigheter, stärka demokratin och öka jämställdheten.

Afrika: EtiopienKenyaMali MoçambiqueRwandaTanzania,UgandaZambia

Asien: BangladeshKambodjaMyanmar

Latinamerika: Bolivia


Länder i konflikt- och/eller postkonfliktsituation med vilka Sverige ska bedriva utvecklingssamarbete

Svenskt utvecklingssamarbete har ett starkt fokus på fred och säkerhet. Därför stödjs fredsskapande insatser i länder som är eller har varit i konflikt, bland annat genom humanitärt bistånd och insatser för återuppbyggnad.

Afrika: DR KongoLiberiaSomaliaSudanSydsudan

Asien: Afghanistan

Mellanöstern: IrakVästbanken-Gaza

Latinamerika: ColombiaGuatemala


Länder i Östeuropa med vilka Sverige ska bedriva reformsamarbete

Målen med stödet till länderna i kategori 3 är att underlätta närmandet till EU, stärka demokratin och bidra till en rättvis och hållbar utveckling. Det skapar förutsättningar för att minska fattigdomen. Fokus ligger starkt på demokrati och mänskliga rättigheter och på miljö och hållbar samhällsbyggnad.

AlbanienBosnien-Hercegovina, Georgien, Kosovo, MoldavienSerbienTurkietUkrainaVitryssland

 

Länder där Sverige ska bedriva demokrati- och MR-främjande insatser i alternativa former

En mindre del av det bilaterala utvecklingssamarbetet går till odemokratiska länder. Här är insatserna fokuserade på att utveckla demokrati och mänskliga rättigheter.


Prioriterade teman

Regeringen har också valt att särskilt prioritera ett antal teman som man anser särskilt viktiga för att bekämpa fattigdomen. De är demokrati och mänskliga rättigheter, jämställdhet och kvinnors roll i utveckling, samt miljö och klimat.


Prioriteringen demokrati och mänskliga rättigheter inriktas på:

  • de medborgerliga och politiska rättigheterna
  • demokratins och rättsstatens institutioner och procedurer
  • demokratiseringens aktörer

Prioriteringen miljö och klimat inriktas på

  • anpassning till klimatförändringarna
  • energi
  • miljö och säkerhet
  • vatten

Prioriteringen jämställdhet och kvinnors roll i utveckling inriktas på

  • kvinnors politiska deltagande
  • kvinnor som ekonomiska aktörer
  • sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive hiv och aids
  • kvinnor och säkerhet, könsrelaterat våld och människohandel

För ytterligare information om Sveriges bistånd, se Sida.se.