Water and Energy for Food (WE4F) 2019-2025

Water and Energy for Food (WE4F) syftar till att främja innovationer som ökar produktionen av mat genom mer hållbart och effektivt användande av vatten och/eller energi, inklusive förnybar energi, med ett fokus på kvinnors ekonomiska egenmakt, minskning av fattigdom i olika dimensioner, samt ökad biodiversitet och motståndskraft mot klimatförändringar. WE4F strävar därmed efter att uppnå följande mål: Ökad produktion av mat genom mer hållbart och effektivt användande av vatten och/ eller energi; ökad inkomst för kvinnor och män i både urbana och rurala områden; hållbar uppskalning av innovatörers lösningar; samt att innovatörernas produkter och tjänster används av konsumenter på marknaden. Detta ska åstadkommas genom skräddarsytt tekniskt stöd; gåvobistånd (matching grant) mellan 100,000 – 500,000 USD per projekt till innovatörer; ihopkoppling av innovatörer med privata investerare genom en finansiell mäklarfunktion (financial brokering unit); och genom ett förbättrat möjliggörande policyklimat (enabling environment) för privatsektorutveckling i de utvalda regionerna. WE4F har inkommit med en förfrågan till Sida om stöd för en femårsperiod, 2019-2024, om totalt 180,000,000 SEK. WE4F är en insats som Sida har varit med och utformat tillsammans med USAID, BMZ/GIZ, och Ministry of Foreign Affairs (MFA) Nederländerna. Även EU DG DEVCO och Department of Science and Technology (DST) Sydafrika kommer att bidra till genomförandet av WE4F. Global Affairs Canada har visat intresse av att gå med i WE4F, vilket kommer utforskas vidare under 2020. WE4Fs totala budget är 64,9 MUSD, varav 61,7 MUSD för närvarande redan har allokerats eller är under beredning. Sida bidrar med totalt ca 18,1 MUSD, motsvarande 180 MSEK, varav 112,5 MSEK från strategin för Sveriges globala utvecklingssamarbete inom hållbar miljö, hållbart klimat och hav, samt hållbart nyttjande av naturresurser (2018-2022) och 67,5 MSEK från strategin för Sveriges globala utvecklingssamarbete inom hållbar ekonomisk utveckling (2018-2022). USAID bidrar med 8,5 MUSD, MFA-Nederländerna med 8,2 MUSD, BMZ/GIZ med 19,8 MUSD, EU DG DEVCO med 6,6 MUSD, och DST-Sydafrika med 0,5 MUSD. Sida kommer att ingå avtal med USAID genom en överenskommelse om bidrag (Contribution Arrangement) och ett samförståndsavtal (Memorandum of Understanding (MoU)). Det utvecklingsproblem som ligger till grund för WE4F är bristen på vatten och hållbar energi som ett hinder för småskaliga jordbrukares möjligheter att öka produktiviteten och därmed sina inkomster för att lyftas ur fattigdom. Enligt United Nations Food and Agriculture Organisation (FAO) bedöms 60-70% av den framtida mat som behövs för att försörja en växande befolkning komma från produktivitetsökningar på existerande jordbruksmarker. International Energy Agency uppskattar att 90% av den globala efterfrågan på energi kommer att komma från utvecklingsländer de kommande 30 åren. Jordbruket uppskattas använda 70% av det totala vattenuttaget och 30% av energikonsumtionen enligt FAO. De allra fattigaste i utvecklingsländer lägger majoriteten av sina inkomster på mat. Samtidigt tenderar kvinnor att spendera mer tid på att hämta vatten och ved än män, vilket reducerar deras roll som ekonomiska aktörer och bidrag till en hållbar ekonomisk utveckling. Att säkerställa ett mer produktivt och hållbart lantbruk, inkomstmöjligheter, och kvinnors roll som ekonomiska aktörer blir därmed viktigt för att adressera denna mat-, vatten- och energiproblematik samt bidra till fattigdomsminskning. Även klimatförändringar påverkar jordbrukares förutsättningar genom exempelvis ändrade regnsäsonger, översvämningar och torka. Att säkerställa hållbar naturresursförvaltning, hållbara ekosystem och biologisk mångfald blir därmed viktigt för att åtgärda och minska dessa negativa miljökonsekvenser. WE4F är en sammanslagning av två utlysningsfonder, Securing Water for Food (SWFF) och Powering Agriculture: An Energy Grand Challenge (PAEGC). Dessa två utlysningsfonder avslutas under 2020 och WE4F kommer att bygga vidare på deras partnerskap, lärdomar och utmaningar. Sida beställde 2018 en utvärdering av Sidas 10 globala utlysningsfonder som genomfördes av TripleLine. Utvärderingen lyfte båda utlysningsfonderna som utmärkande vad gällde att uppnå outcomes och impact. SWFF har nått goda resultat inom att uppnå skala, medan PAEGC har haft större framgång med att mobilisera privat kapital. Tillsammans har de nått nästan 7 miljoner slutanvändare, producerat nästintill 6 miljoner ton mat, reducerat vattenanvändandet med mer än 17 miljarder liter, sparat 13,5 MUSD i energikostnader, och mobiliserat mer än 58 MUSD ifrån den privata sektorn. Denna sammanslagning syftar till att både skapa en mer kostnadseffektiv insats, samt att arbeta inom vatten-energi-jordbruk nexus då det finns en stark sammanlänkning mellan dessa tre sektorer. TripleLine’s utvärdering av Sidas globala utlysningsfonder visade att utlysningsfonder som instrument är lämpligt i de fall man har en väldefinierad utmaning utan konkreta lösningar; när utlysningsfonden har potential att bidra till systemförändringar; när kapitalmarknaden är omogen och riskavvärjande; och när det finns ett öppet, främjande policyklimat som ger innovationerna utrymme att verka. Man pekar i utvärderingen på två övergripande förutsättningar för att använda sig av en utysningsfond; den ska kunna uppnå additionalitet och vara en katalysator för systemförändringar exempelvis för att uppnå marknadsförändringar eller förändra strukturer som kvarhåller människor i fattigdom och marginalisering. WE4F har som mål att nå fattiga och kvinnor och kommer därför ha en portfölj med goda förutsättningar att skapa tillgångar, tjänster och jobb för människor i fattigdom. Slutligen lyfte utvärderingen fram att stöd till små, oerfarna företag samt till innovationer i tidiga utvecklingsstadier, exempelvis R&D, hade mindre potential att nå önskade resultat kring skala och social påverkan. WE4F kommer därför att fokusera på mer etablerade företag med mål att skala upp innovationer och därmed ha större potential att bidra till systemeffekter. Svårigheter att säkerställa tillgång till privat kapital samt ett ineffektivt policyklimat har identifierats som hindrande faktorer för innovatörer inom SWFF och PAEGC för att uppnå hållbar skala och social påverkan. WE4F kommer att etablera så kallade finansiella mäklarfunktioner (financial brokering units) som tidigt börjar arbeta med att koppla ihop innovatörerna med privata investerare för att uppnå hållbar skala. För att bidra till skapandet av ett mer gynnsamt policyklimat för privatsektorutveckling kommer hubbarna att arbeta via olika plattformar för att påverka beslutsfattare med stöd av respektive givares ambassader och program för att ta tillvara synergier och bygga på redan befintliga nätverk. Detta är även i linje med hur man, utifrån rekommendationer i Sidas utvärdering av Market Systems Development (MSD), bör arbeta med marknader. WE4Fs organisationsstruktur består av tre "lager" (se bilaga 3): regionala innovationshubbar, som arbetar närmast innovatörerna och har till uppgift att ge olika typer av stöd till innovatörerna på plats; sekretariatet som koordinerar hubbarna, uppföljning och utvärdering samt kunskapsöverföring mellan hubbarna; samt en givargemensam styrgrupp som beslutar om den övergripande strategin och utlysningarna för WE4F. Insatsen är global men kommer att genomföras av regionala innovationshubbar, vilka har till uppgift att ge olika typer av stöd till företagen på plats. Denna struktur bygger på goda erfarenheter i PAEGC av en hubb som GIZ etablerade i Kenya, Nairobi, för att komma innovatörerna så nära som möjligt och dra nytta av lokala nätverk, konsulter och kunskaper. För att uppnå hållbar skala kommer hubbarna stödja innovatörerna både finansiellt med gåvomedel i form av en matching grant, samt med skräddarsytt tekniskt stöd. Vidare kommer stöd ges till innovatörerna genom den finansiella mäklarfunktionen som kopplar ihop innovatörerna med relevanta privata investerare. Detta för att säkerställa att innovatörerna har tillgång till privat kapital efter avslutat WE4F projekt, och därmed ha som mål att innovatörerna inte förlitar sig på bistånd för att fortsätta finansiera och skala upp sina verksamheter. Inom ramen för denna funktion kommer också finansieringslösningar för slutanvändare (end-user financing) att ingå för att stärka köpkraften bland slutanvändarna så att innovationerna kan få större spridning bland fattiga. Modellen för den finansiella mäklarfunktionen bygger på erfarenheter från Africa Enterprise Challenge Fund (AECF) Connects framgångsrika match-making mellan innovatörer och investerare samt lärdomar från PAEGCs Investment Alliance med två impact investors (AlphaMundi och FactorE). I praktiken kommer kombinationen av gåvomedel, teknisk rådgivning samt privat kapital vara behovsbaserad och skräddarsys till varje enskild innovatör och region. De olika formerna av stöd behöver därför inte nödvändigtvis bestå av alla tre delar, utan skulle exempelvis kunna bestå av endast skräddarsytt tekniskt stöd beroende på företagets och regionens mognadsgrad. Som tidigare nämnts, har insatsen utöver detta en komponent som syftar till att bidra till att skapa ett mer möjliggörande policyklimat för innovatörerna. Detta arbete kommer främst att genomföras på nationell nivå av de regionala innovationshubbarna och kommer att fokusera på de specifika hinder som företagen upplever försvårar genomförandet av deras projekt. Baserat på de hinder som innovatörerna i SWFF och PAEGC har mött, är det sannolikt att arbetet kommer att inkludera arbete med exempelvis handelsrestriktioner, regelverk och lagstiftning gällande privatsektor och innovation samt reformer inom vatten-, energi-, jordbruks- och den finansiella sektorn. Hubbarna kommer att driva dessa frågor genom olika plattformar för att påverka beslutsfattare med stöd av respektive givares ambassader och program för att tillvarata synergier och bygga på redan befintliga nätverk. De regionala innovationshubbarna kommer att styras av identifierade partners på plats. I dagsläget beräknas programmet innefatta fem hubbar: tre i Afrika, en i Asien samt en i MENA-regionen. Varje hubb förväntas ge stöd till omkring 30 innovatörer. Antalet hubbar kan komma att öka i samband med att fler givare går med i programmet. Utöver hubben som redan är operativ i Kenya (Nairobi) och som täcker Östafrika, kommer GIZ att ansvara för en hubb i Elfenbenskusten (Abidjan) som innefattar Västafrika. USAID kommer att identifiera en eller flera partners för att driva en hubb i Thailand (Bangkok) som täcker Syd- och Sydostasien samt en hubb i MENA regionen. Processen med att sätta upp en hubb i Sydafrika som täcker Södra Afrika planeras påbörja under våren 2020. Då värdarna för hubbarna ännu inte är beslutade är det i nuläget svårt att beskriva exakt hur arbetet med tekniskt stöd, finansiell match-making och ett möjliggörande policyklimat kommer att genomföras i praktiken i respektive region, då olika värdar har olika strukturer och arbetssätt för detta. För Asienhubben förväntas exempelvis UNDP (bidrag, tekniskt stöd, möjliggörande policyklimat) bli värd tillsammans med UNCDF (finansiell mäklarfunktion). För att bygga vidare på redan befintliga strukturer ser GIZ över möjligheten att använda AECF som finansiell mäklarfunktion för hubben i Östafrika. Urvalsprocessen kommer att ske genom regionspecifika utlysningsfönster där fonden söker lösningar på problem inom vatten-jordbruk-energi nexus som företag och andra organisationer sedan föreslår lösningar till i form av innovativa projekt/affärsmodeller. Urvalskriterier samt programmets M&E ramverk har fastställts under en givargemensam workshop i oktober 2019. De regionala innovationshubbarna ansvarar för att ta fram förslag på urvalspaneler för varje region. Urvalspanelerna kommer bestå av internationella och regionala experter inom tekniska, affärs- och hållbarhetsfrågor (vatten, energi, jordbruk, hållbart företagande/affärsmodeller, jämställdhet, fattigdom och miljö/klimatfrågor) och kommer ansvara för att välja de innovatörer som bäst möter urvalskriterierna. Samtliga regionala hubbar kommer koordineras av ett sekretariat, där GIZ och USAID är ansvariga för varsin enhet. Sekretariatet har det operativa ansvaret för fonden. Sekretariatet ansvarar för att de regionala innovationshubbarna hanterar och stödjer företagen gällande utbetalningar av gåvobistånd, uppföljning, tekniskt stöd, tillgång till privat kapital samt att de verkar för ett möjliggörande policyklimat. Sekretariatet säkerställer även koordinering av M&E-ramverk och kunskapsöverföring mellan enheterna och hubbarna samt ansvarar för att upprätta årsrapporter och sammankalla till årsmöten. Sekretariatet kommer i sin tur att styras av en givargemensam styrgrupp, där Sida kommer att ingå. Styrgruppen har till uppgift att besluta om den övergripande strategin och utlysningarna för WE4F, besluta om nya regionala innovationshubbar och innovatörer samt övervaka sekretariatets arbete. Detta innebär att Sida tillsammans med övriga givare beslutar om bland annat urvalskriterier i samband med regionala utlysningar, godkänner experter till urvalspanelerna som föreslagits av hubbarna, samt godkänner de företag som valts ut av panelerna. Genom detta säkerställs Sidas möjligheter att påverka bland annat 1) det strategiska ramverket för WE4F, 2) att tvärfrågor såsom kvinnors ekonomiska egenmakt, fattigdomsbekämpning, lokalt ägarskap, miljö/klimat, biologisk mångfald, och vattenresurshantering integreras i samtliga projekt, 3) att företag som inte har vidtagit tillräckligt starka åtgärder för att förhindra att negativa miljökonsekvenser uppstår ej får stöd av WE4F, 4) att företag som faller under Sidas uteslutningslista inte ges stöd av WE4F, samt 5) att företag som riskerar att vara konkurrensstörande på EUs marknad enligt EUs statsstödsregler inte beviljas stöd av fonden. Dessa prioriteringar är även integrerade i hela urvalsprocessen. Sidas deltagande i styrgruppen inom WE4F sker på strategisk nivå snarare än operativt, vilket innebär att Sida tar ett steg tillbaka vad gäller involvering i det operativa genomförandet av fonden jämfört med Sidas tidigare engagemang i styrgrupperna för SWFF och PAEGC. Sidas möjligheter till deltagande och beslutsfattande inom den givargemensamma styrgruppen blir därför av särskilt stor vikt för att säkerställa att Sidas prioriteringar får genomslag. Detta är också i linje med promemorian "Vägledning vid beslut om Sidas deltagande i styrelser och styrgrupper" (PARTNER, JUR, 2016-08-24) där Sidas deltagande i styrgrupper för givargemensamma utlysningsfonder specifikt uppmuntras med motiveringen att Sidas prioriterade frågor måste kunna drivas för att säkerställa att förutsättningar för lokalt ägarskap beaktas i fonden. Strukturen för WE4F innebär att utbetalningar kommer se olika ut för olika hubbar. Utbetalningar från Sida kommer endast gå till USAID, och ej till GIZ. USAID förväntas därefter vidareförmedla medel till de värdar av hubbar som USAID ingår avtal med (exempelvis UNDP/UNCDF). Utbetalningar från USAID kommer dock aldrig kunna gå direkt till GIZ då de, liksom Sida, inte har juridisk möjlighet till detta. Delar av utbetalningarna kommer emellertid gå till Öst- och Västafrikahubbarna, då GIZ kan behöva ytterligare finansiella medel för utlysningar till följd av att deras stöd främst består av personalresurser. Utbetalningar sker i dessa fall till andra genomförande aktörer än GIZ som då både USAID och GIZ skriver avtal med (exempelvis AECF). Vidareförmedling kommer även att ske på regional nivå från hubbarna direkt till innovatörer och andra samarbetspartners. Sidas medel kommer i sin helhet att användas för USAIDs upphandlingar som sker enligt USAIDs lagar och regler, dels genom upphandlingarna av Asienhubben (10,55 MUSD), MENA-hubben (0,94 MUSD) och hubben för Södra Afrika (5,97 MUSD), dels genom USAIDs upphandlingar av extern M&E (0,40 MUSD) och andra tjänster (0,25 MUSD). Hubbarna kommer i sin tur att vidareförmedla medel till innovatörer (assistance) samt upphandla varor och tjänster (aquisitions) enligt USAIDs regelverk, då dessa krav förs vidare i avtal med tredje part. Enda undantaget för detta är om någon av värdarna för hubbarna skulle bli ett FN-organ eller annan internationell organisation. Enligt USAID kommer i dessa fall förhandlingar att ske avseende vilka lagar och regler som ska gälla vid vilka specifika finansiella flöden.