Klimatbistånd som finansieringskälla för utsläppshandel: Förutsättningar och fallgropar

Summary

EBAs underlagsrapporter är kortare studier som självständigt belyser en fråga eller som kompletterar en EBA-rapport. Till skillnad från EBAs rapporter är underlagsrapporterna inte föremål för något formellt godkännande från expertgruppen utan granskas endast av kansliet innan publicering. Som normalt i EBA-sammanhang står författarna självständigt för analys, slutsatser och eventuella rekommendationer.

Sveriges regering har aviserat en reformagenda för svenskt bistånd. En del i denna är att klimatbiståndet ska utökas och effektiviseras, bland annat genom utvecklat samarbete med länder som har stora utsläpp. Artikel 6 i Parisavtalet reglerar internationellt samarbete kring utsläppsminskningar. Ett effektiviserat och resultatbaserat klimatbistånd skulle eventuellt kunna baseras på Artikel 6. Denna rapport syftar därför till att: 1) beskriva hur gällande lagstiftning påverkar möjligheten att använda Artikel 6 för att nå svenska klimatmål och 2) reflektera kring för- och nackdelar med att kanalisera bistånd genom Artikel 6.

Gällande lagstiftning är begränsade i flera avseenden. EU förbjuder användandet av utsläppskrediter från Artikel 6 för att uppfylla Sveriges EU-åtagande för 2030. Sveriges nationella klimatmål för 2030 är dock mer ambitiöst än Sveriges EU-åtagande. Nationellt ska Sverige minska utsläppen med 4,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter mer än vad som krävs för att uppfylla EU:s ansvarsfördelningsförordning. EU tillåter att Sverige använder krediter från Artikel 6 för den andel av det nationella målet som går utöver EU-åtagandet. Sveriges klimatpolitiska ramverk begränsar dock utrymmet till maximalt 3,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2030.

Andra regler sätter ytterligare begränsningar. Till exempel definierar Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) kriterier för vad som kan räknas som offentligt utvecklingsbistånd. Det är tveksamt om dessa kriterier uppfylls vid köp av utsläppskrediter från Artikel 6. Då denna rapport skrivs (september 2023) är det dessutom fortfarande omöjligt att använda delar av Artikel 6. Det gäller framför allt den projektbaserade marknadsmekanismen (Artikel 6.4), bland annat eftersom det saknas ett centralt register för att spåra krediter. Artikel 6.8 reglerar icke marknads-baserat samarbete, vilket möjligen kan lämpa sig bättre för att kanalisera bistånd än de marknadsbaserade mekanismerna (Artikel 6.2 och 6.4). Mervärdet med att kanalisera bistånd genom Artikel 6.8, jämfört med traditionella biståndskanaler, är dock mycket oklart.

Regeringen har både uttryckt ett utökat intresse för klimatrelaterat bistånd och ett ökat intresse för internationella
klimatinsatser genom Artikel 6. De finansiella anslagen för dessa intressen har hittills hållits separerade. Separeringen av budgetarna gör det tydligare att Sverige uppfyller kravet om att klimatfinansieringen är ny och additionell. Sverige bör även fortsättningsvis separera biståndsbudgeten från finansiering av samarbeten under Artikel 6, möjligtvis med undantag för Artikel 6.8.