Research Capacity in the New Global Development Agenda

Sammanfattning

Måns Fellesson.

Utgångspunkten för den här studien är att den främsta orsaken till fattigdomen i många låginkomstländer idag inte är brist på naturtillgångar eller geografisk marginalisering utan brist på utbildad och specialiserad arbetskraft som kan generera kontextspecifik kunskap, utveckla lösningar på samhällsutmaningar och bidra till en gynnsam och hållbar utveckling.

Betydelsen av institutionell kapacitet inom vetenskap, teknik och innovation i låginkomstländer har sedan början av 1970-talet fungerat som en vägledande princip för det svenska forskningsbiståndet. Den starka tilltron till doktorandutbildningsformatet (sandwich-modellen) förefaller ha överskuggat behovet av en systematisk analys av de långsiktiga resultaten i förhållande till de förändrade villkoren för forskningsproduktionen.

Med hjälp av primärdata undersöker studien parametrarna rörlighet, samarbete och vetenskaplig produktion i karriärutvecklingen bland personer som fått biståndsstöd från Sverige då de doktorerade. Materialet är från 2012 och 2014 och inbegriper personer i tre länder, Moçambique, Tanzania och Etiopien, som doktorerade mellan 1990 och 2014.

Rapporten presenterades under seminariet Swedish Research Aid.