Avräkningar från biståndet för migrationskostnader i Sverige: vad vet vi?

Sammanfattning

EBAs underlagsrapporter belyser självständigt en fråga eller kompletterar en EBA-rapport. Till skillnad från EBAs rapporter är de inte föremål för något formellt godkännande från expertgruppen utan granskas endast av kansliet innan publicering. Som normalt i EBA-sammanhang står författarna självständigt för analys, slutsatser och eventuella rekommendationer.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina under senvintern 2022 ledde till att människor på flykt från Ukraina började söka skydd i Sverige. Vissa kostnader för detta flyktingmottagande redovisas som bistånd. Då prognoser visade på ett stort antal flyktingar till Sverige reserverades en ansenlig andel av det totala biståndet för detta ändamål.

Sverige har, åtminstone sedan 1990-talet, redovisat kostnader för asylmottagande i hemlandet som bistånd. Då Sverige budgeterar för att det totala biståndet ska uppgå till en bestämd volym (tidigare i form av mål om en procent av BNI, nu en fast summa) innebär ökade (minskade) kostnader för asylmottagande minskningar (ökningar) i övrig biståndsverksamhet. En direkt konsekvens av detta system med så kallade avräkningar är därför en osäkerhet om storleken på biståndets övriga delar under ett visst år. Med ambitionen att bidra med ett underlag som beskriver systemet med avräkningar för migrationskostnader har kanslierna hos Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) och Delegationen för migrationsstudier (Delmi) gemensamt tagit fram denna underlagsrapport. Rapporten är författad av Henrik Malm Lindberg vid Delmi och Mats Hårsmar och Jan Pettersson vid EBA. Det är vår förhoppning är att underlaget ska bidra till en mer allmänt spridd kunskap om avräkningarnas funktion och deras fluktuationer över tid. Rapporten ger endast en skissartad översikt över de konsekvenser som avräkningarna har för det övriga biståndet, men vi hoppas den kan ge upphov till fortsatta studier om sådana effekter, också efter ett avskaffat volymmål för biståndet.