Hur stoppades ebola? Betydelsen av riskkommunikation och social mobilisering under utbrottet i Sierra Leone

Ebolautbrottet i Västafrika 2014-2016 orsakade enormt mänskligt lidande och stora ekonomiska förluster i några av världens fattigaste länder: Liberia, Sierra Leone och Guinea. Sammanlagt dog 11 000 personer, men minst lika många beräknas ha dött pga av att hälso- och sjukvårdssystemet i mångt och mycket slutade att fungera. I tillägg stängde många skolor och ett stort antal barn fick under nästan ett års tid inte gå i skolan.Vad var det då som slutligen stoppade det största ebolautbrottet någonsin? Det finns flera föreslagna anledningar, bl.a. att internationell hjälp till slut började nå fram. Sannolikt var det dock beteendeförändringar hos befolkningen som var avgörande. Genom att fler började tvätta sina händer, så kallade säkra begravningar accepterades och att fler sjuka fördes till ebolacenter där de inte kunde smitta andra började antalet fall att minska. Lite är känt om hur dessa beteendeförändringar som ibland gick på tvärs mot lokala sedvänjor kom till stånd. I detta projekt vill vi studera hur budskap i lokala media och från lokala ledare påverkade människor att ändra sitt beteende. Sierra Leone var det land som drabbades allra hårdast under ebolautbrottet. Redan innan utbrottet levde mer än hälften av invånarna i extrem fattigdom, och landet hade den högsta mödradödligheten i världen. Landets hälso- och sjukvårdssystem var inte på något vis förberett på ett utbrott av den här storleken. När de första fallen dök upp i den östra delen av landet i maj 2014, misslyckades försöken att begränsa utbrottet, och snart dök de första sjukdomsfallen upp i huvudstaden Freetown, där viruset fick fäste i de fattiga slumområdena. Inom bara några veckor ökade antalet sjukdomsfall och dödsfall kraftigt över hela landet. Under den här tiden spreds samtidigt många rykten om sjukdomen, många av dem falska. Bl.a. spreds ryktet att sjukdomen var dödlig och inte gick att bota, något som avskräckte många från att söka vård, utan vårdades istället i hemmet där familjemedlemmar riskerade att smittas. Ryktesspridningen uppmärksammades tidigt av såväl frivilligorganisationer som av Ministeriet för hälsa och sanitet i Sierra Leone. Man började därför intervjua ett slumpmässigt urval av befolkningen för att ta reda på vad man visste om ebola och vilka missuppfattningar som var vanligt förekommande. Intervjuer genomfördes fyra gånger under ebolautbrottet.Med syftet att förstå hur i första hand riskkommunikation, det vill säga vilket budskap som sänds ut till allmänheten, och i andra hand social mobilisering (när människor kollektivt går samman och identifierar brister i samhället och sedan tar initiativ och agerar för förändring) påverkar kunskap och attityder kring ebola, men också hur de påverkat utbrottets gång.I det föreslagna forskningsprojektet planerar vi att använda informationen från dessa intervjuer, länka den med information kring hur sjukdomsfallen spreds samt intervjuer med lokala journalister för att ta reda på: 1) Vilken typ av media som hade störst effekt för att ändra människors kunskap och beteende om ebola; 2) Hur olika mediakampanjer och även olika initiativ till social mobilisering påverkade ökning eller minskning av antalet sjukdomsfall; 3) Vad upplevde lokala journalister att det fanns för hinder för att rapportera kring ebolautbrottet?; 4) Vilken typ av information till lokala radiojournalister leder till störst förståelse av en sjukdom under ett pågående utbrott?; 5) Har de aktörer som varit inblandade i ebolautbrottet på något vis nu ändrat sina strategier kring riskkommunikation, och hur man planerar att sända ut information vid ett nytt utbrott av en infektionssjukdom?I projektet kommer forskare från Sierra Leone att samarbeta med forskare från USA och Karolinska Institutet. Forskarna har olika tvärvetenskaplig bakgrund, från medicin, infektionssjukdomar, antropologi och media för att på bästa sätt kunna säkerställa att projektet får med alla aspekter och därmed kommer att kunna förstå hur riskkommunikation och social