Hur migranter skyddar sig: Reguljär och irreguljär migration från Myanmar

Internationella migranter löper stor risk att uppleva och utsättas för olika typer av våld. I stort sett dagligen kan vi se mediala rapporter kring migranter som drunknar under sin färd över hav, som hålls inlåsta i burar vid gränsövergångar, som exploateras under slavlika arbetsförhållanden och som tvingas leva och bo i undermåliga läger under långa perioder. För att hitta ett mer hållbart sätt att hantera den internationella migrationen och samtidigt skydda migranter från våld och övergrepp har det internationella samfundet under en längre till försökt förhandla fram ett globalt avtal. Resultatet av dessa förhandlingar lades fram under slutet av förra året genom ”The Global Compact for Safe, Orderly and Regular Migration”. Som titeln på detta avtal antyder ser de stater inblandade i processen här ett samband mellan en säker och ordnad migration och reguljär (legal) status. Detta understryks ytterligare genom två av avtalets viktigaste delmål: att säkerställa att migranter har juridiska handlingar som säkerställer deras identitet och att stater upprättar vägar för att migranter ska kunna migrera på laglig väg.Idén om att reguljär/laglig migration ger migranter ett ökat skydd mot våld och övergrepp bygger dock på erfarenheter från länder i det globala nord: där legal status ger migranter skydd mot deportationer samt ett bättre socialt skyddsnät och förbättrade arbetsvillkor. Detta är också ett av skälen till att rörelser som the Dreamers i USA och Ingen Människa är Illegal i Europa drivit krav om att migranters och flyktingars status ska ”legaliseras”. Samtidigt finns det en växande skara forskare som argumenterar för att dessa processer ser helt annorlunda ut för migranter som befinner sig i det globala syd – där reguljär/legal status inte med nödvändighet ger ett ökat skydd mot våld och övergrepp utan tvärtom kan sägas främja ojämställda relationer mellan migranter och dess arbetsgivare, rekryterare och stater. Vad dessa studier visar är att migranter i det globala syd ofta väljer irreguljära/illegala sätt att migrera – även när stater erbjuder möjligheten att göra det på reguljär/laglig väg. Vad det betyder är alltså att migranter väljer att resa och arbeta i länder ”illegalt”, eftersom de upplever att detta ger mer handlingsutrymme och rörelsefrihet under migrationsprocessen.Syftet med vårt forskningsprojekt är därför att öka vår kunskap kring varför denna situation uppstår – genom att studera hur migranter söker skydda sig från våld och övergrepp under migrationsprojektet och hur dessa strategier förhåller sig till staters ökade fokus på att ”legalisera” migrationen.Geografiskt undersöker vi detta genom en studie av migration från Myanmar/Burma, ett av de viktigaste ursprungsländerna för migration i den Sydostasiatiska regionen. Myanmar är ett mycket intressant land för just den här typen av studie – eftersom landets nuvarande regering satsar på just ”legalisering” som ett sätt att skydda migranters rättigheter. Detta till trots migrerar fortfarande en mycket stor majoritet av burmeserna via irreguljära/illegala kanaler. Vår studie ställer därför frågor kring vad som motiverar migranternas val att migrera legalt/illegalt, hur dessa val påverkar migranters skydd under processen samt på vilket sätt initiativ för att ”legalisera” migrationen kan utformas utefter migranternas egna erfarenheter och önskemål.Vår studie undersöker detta med hjälp av ett antal kvalitativa metoder, såsom deltagande observationer, djupintervjuer med burmesiska migranter samt intervjuer med organisationer, myndigheter och privata aktörer inblandade i projektet. För att förstå betydelsen av detta, introducerar vi begreppet skyddsregim som ett sätt att förstå det sammantagna landskap av aktörer och policies som människor navigerar för att fatta beslut kring hur de ska migrera på ett så säkert sätt som möjligt. För en sådan analys är också migranternas egen agens också helt central.