Marina skyddade områden har blivit ett av de främsta verktygen för att bromsa förlusten av marin biodiversitet. Nyligen åtog sig många länder att skydda minst 30% av sina havsområden till år 2030, ett initiativet kallat “30X30”. För att möjliggöra denna ambitiösa plan behövs nu en drastiskt ökad kunskap om var och hur vi bäst ska införa olika typer av MPAs för att maximera deras nytta och minimera deras potentiellt negativa effekter på t.ex. människor som är starkt beroende av naturresurser som fiske. Sjögräsängar är ett globalt förekommande marint ekosystem som bidrar med många viktiga ekosystemtjänster till just fattiga kustsamhällen i utvecklingsländer, som fiske för mat och inkomst, motverkande av kusterosion och som kolsänkor, vilket bromsar klimatförändringar. Men trots sjögräsängars stora betydelse så saknar vi fortfarande mycket kunskap om dem och många människor känner inte till dem eller vad som skiljer sjögräs från alger (eng: “seaweed” vs. seagrass); ett faktum som bidragit till att de sällan inkluderats i marina förvaltningsplaner och marina skyddade områden. Men med ökad exploatering av kustzoner har sjögräsens utbredningen minskat drastiskt runt om i världen. Speciellt anmärkningsvärt är att i fokusområdet för studien – Indiska Oceanen och västra Stilla havet – så är sjögräs sällan inkluderade eller ens nämnda i marina förvaltningsplaner och bevarandestrategier. Därför vet vi ännu inte heller vilka förvaltnings- och bevarandestrategier som är mest effektiva för att både skydda sjögräs och säkerställa att deras ekosystemtjänster fortfarande kan gynna människor. Syftet med projektet är att skapa en bättre förståelse om hur vi på bästa sätt kan inkludera sjögräs i marina skyddade områden med hänsyn till social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet i tropiska utvecklingsländer. För att nå dit behöver vi lära oss mer om flera områden inom sjögräsforskningsfältet. Projektet består av tre arbetspaket för att ta fram ett gediget kunskapsunderlag om hur man bäst kan inkludera sjögräs i Indiska Oceanen och västra Stilla havet i marina skyddsområden inom ramen för stark hållbar utveckling. Vi kommer att göra ekologiska undersökningar där vi kommer att undersöka vad det är som påverkar sjögräsets hälsa. Vi kommer även att undersöka sociala aspekter av marint skydd av sjögräs, för att få en förståelse hur det skydd av sjögräs (eller avsaknaden därav) kommer att påverka människor. Vi kommer även använda oss av modellering, som ett hjälpmedel för att utreda vilka som är de optimala strategierna för sjögräs beroende på vad för mål man har med sin förvaltning, socioekonomiska förhållanden, hur landskapet ser ut, vilka resurser man har, samt vilka hot och miljöfaktorer som påverkar området. Alla steg i modelleringen kommer att ge oss mycket värdefull data som flyttar forskningsfronten framåt. Vi kommer att samarbeta inom Indo-Pacific Seagrass Network (IPSN); ett regionalt forskningsnätverk i Indiska Oceanen och västra Stilla havet. IPSN leds av huvudsökanden för denna studie och har nyligen koordinerat en datainsamling om sjögräsekologi, fiske och människans beroende och nyttjande av sjögräsängar i 26 områden i nio länder med hjälp av över hundra forskare och förvaltare. Kunskapsunderlaget som kommer att tas fram i den planerade studie kommer att användas för att identifiera vilka steg som man behöver överväga när man planerar att inkludera sjögräs i förvaltningsplaner av redan etablerade skyddade områden, om man vill utvidga existerande parker till att inkludera sjögräs, eller när man planerar att etablera nya parker för eller som kommer att ha sjögräs. Även om projektet fokuserar på sjögräs, så kommer resultaten och metoderna från detta tvärvetenskapliga projekt att kunna appliceras på andra ekosystem och i andra delar av världen.