Samhällelig läkandeprocess och medinflytande styreför fred i Rwanda

Programmet Societal healing and participatory governance syftar till att skapa en läkandeprocess i det rwandiska samhället samt att öka medborgarnas inflytande i den beslutsfattande processen. Tjugo år efter folkmordet mot tutsis så har flera initiativ, statliga och från civilsamhället, initierats för en fredlig samlevnad mellan olika individer och grupper. Ett sådant initiativ var de så kallade Gacacas, tribunaler på gräsrotsnivå, för att skipa rättvisa efter folkmordet. Uppbyggnaden av det Rwandiska samhället kan dock inte begränsas till endast rättsliga processer utan måste även ombesörja de sår som Gacacaprocessen medförde. Det finns idag ouppklarade spänningar och konflikter i det Rwandiska samhället som måste belysas för långsiktig fred i Rwanda. Behovet av den här insatsen har identifierats av den internationella organisationen Interpeace tillsammans med deras lokala partner Never Again Rwanda (NAR). Det sociala trauma som senare generationer i Rwanda växer upp i är en miljö karakteriserad av ständig friktion och strukturellt våld och det saknas starka och transparanta statliga myndigheter som inkluderar medborgarna i beslutsfattandet. Programmets övergripande målet är att bidra till ett mer inkluderande rwandiskt samhälle som på ett fredligt sätt hanterar konflikter och där medborgarinflytandet inom politiska program och policys förstärks. Det syftar till att genom dialog om känsliga ämnen möjliggöra en samhällelig läkandeprocess av såren efter folkmordet samt att utöka medborgarnas inflytande vid beslutsfattande för att få en mer inkluderande maktutövning. En del av strategin för att uppnå detta är att satsa på unga Rwandiers (mellan 14 och 35 år) förmåga att förändra samhället till det bättre, vilket också är NARs grundidé. För att möjliggöra detta syfte kommer insatsen att fokusera på två pelare: samhällelig läkandeprocess och försoning samt inkluderande samhällsstyrning. Den första delen kommer att fokusera på diverse samhällsgrupper, i synnerhet unga, för att få dem att på ett öppet sätt diskutera känsliga ämnen, såväl från det förflutna som från situationen idag. Den här delen kommer att inledas med en kartläggning av andra initiativ och program för att kunna dra lärdomar av deras erfarenheter samt för att identifiera tio distrikt som av någon anledning har större behov av stöd för att underlätta diskussioner om känsliga ämnen. Nästa steg är att utbilda så kallade fredsagenter, personer som valts ut av grupperna själva för att leda och underlätta diskussionerna. Diskussionsgrupperna består av deltagare med olika bakgrund, vilket är väsentligt för att uppnå resultat men samtidigt medför det en relativt långsam process för att bygga upp förtroendet mellan deltagarna i gruppen. När detta väl har skett kan det utmynna i djupa och ärliga diskussioner som hjälper deltagarna och samhällsmedborgarna att förstå varandra och därmed minska motsättningarna och läka traumatiska sår. I denna del tas det även i beaktande att kvinnor och män hade skilda roller och upplevelser under folkmordet, vilket har lett till olika typer av trauman. Det sammantagna syftet är att stärka det sociala samförståndet samt främja kritiskt tänkande i strävan för hållbar fred. Den andra delen eftersträvar en mer inkluderande samhällsstyrning med syfte att stärka länken mellan medborgare och beslutsfattare genom att underlätta deltagande i utvecklingen, genomförandet och utvärderingen av statliga program och styrdokument. Den här delen inleds med en Participatory Action Research (PAR), vilket innebär en grundläggande undersökning på gräsrotsnivå med syfte att identifiera medborgarnas prioriteringar när det gäller att inkluderas i samhällsstyrningen. Parallellt identifieras deltagare till de tjugo medborgarforum som i tio olika distrikt skall fortsätta diskutera de prioriterade ämnena samt representera sina samhällen i dialogen med beslutsfattare. Programmet har planerat medborgarforumen så att de särskilt ska vara delaktiga i processen för imihigo, prestationskontrakt, som finns genomgående i det Rwandiska samhället och som är en väsentlig del av styrningen i landet. För att nå ut med de budskap som dessa forum resulterar i kommer media att involveras under programmets andra år för att stärka medborgarnas röst. Detta kommer att ske först efter att en noggrann kartläggning har genomförts för att identifiera bra samarbetspartners som vågar vara kritiska samt för att undvika överlappning med andra mediala initiativ. Detta för att harmonisera statliga insatser och beslut med medborgarnas behov samt för att stärka möjligheterna till ansvarsutkrävande. Genom kartläggning av andra initiativ samt att genomföra undersökningar på gräsrotsnivå så utgår programmet hela tiden från reella problem och den verklighet som deltagarna lever i. Därutöver bidrar kapacitetsbyggandet på lokal nivå till hållbarhet som sträcker sig långt efter programmets slut, om de lyckas att uppnå sina presenterade mål. Ambassaden har i sin beredning kommit fram till att det finns goda möjligheter att de lyckas, baserat på Interpeace välprövade metod i fredsbyggande projekt samt Never Agains Rwanda (NAR) väletablerade och uppskattade arbete i Rwanda. Det finns emellertid både externa och interna risker (se sammanfattande riskbedömning nedan) där det kommande presidentsvalet i Rwanda 2017 är den mest kritiska. Både Interpeace och NAR har god erfarenhet av att följa och hantera olika politiska lägen men vi vet ännu inte vilken roll civilsamhället kommer att tillåtas ha i Rwanda under de kommande åren. Det här beslutet innebär att Sverige kommer att stödja Societal healing and participatory governance for peace in Rwanda med SEK 49 995 000, vilket är 100 % av den totala programbudgeten, under perioden januari 2015 till december 2018.